ROCKSTEADY är en jamaicansk musikstil som formades ur ska-musiken den varma sommaren 1966. Rocksteady var en föregångare till reggae. Rocksteadyns tempo är lägre än i ska och basisterna hann med att utveckla komplicerade basslingor – ungefär som "floating bass" i viss jazzmusik. Basrytmer från rocksteady har samplats (lånats) över till otaliga låtar inom olika genrer av populärmusik över hela världen ända fram till idag. I rocksteady-musiken användes mindre blåsinstrument än i ska, och piano, keyboard och gitarr fick en mer framträdande roll. I slutet av 1960-talet blev en typ av primitiv reggae populär och även en stil som kallades "skinhead reggae" i England. Omkring 1972-1973 kom den typiska s.k. "one drop"-reggaen att dominera på Jamaica och genom framför allt Bob Marley i hela världen.

Namnet rocksteady kommer från en dans med samma namn som bland andra Alton Ellis sjöng om 1966. Andra jamaicanska rocksteadyartister var Ken Boothe, Phyllis Dillon, Slim Smith, Bob (Andy) & Marcia (Griffiths), Desmond Dekker, Jackie Edwards, Jimmy Cliff, Delroy Wilson, Keith & Tex, och grupper som Toots and the Maytals, The Pioneers, The Gaylads, The Paragons och The Melodians. Den enda internationella rocksteady-hiten som tog sig in på tio-i-topp-listorna i Nordamerika, Västeuropa och Australien hade dock den redan etablerade amerikanske soul-sångaren Johnny Nash med låten "Hold Me Tight" 1968. Nash hade besökt Jamaica och blivit intresserad av musiken där, och hemma i USA hade han tillgång till högkvalitativ inspelningsteknik (att jämföra med de primitiva träskjul som användes på fattiga Jamaica) och ett nätverk som bl.a. medförde att han kunde marknadsföra låten i TV.