Glamrock, eller glitterrock, är en typ av rockmusik som uppstod under början av 1970-talet. Fenomenet hade sitt starkaste fäste i Storbritannien, men den amerikanska skräckrockaren Alice Cooper gav också influenser till stilen. Bland representanterna för den ursprungliga glamrocken bör artister såsom David Bowie, Roxy Music, T. Rex, Mott the Hoople, Slade och Gary Glitter nämnas. Den första (och kanske den enda framgångsrika) kvinnliga glamrockaren var Suzi Quatro.

Musiken var en motreaktion mot de politiserade progressiva rockgrupperna, den lätta popen och dansbanden som återstod efter 1960-talets vitala musik.

Glamrocken utmärker sig framför allt visuellt - artisterna hade ofta unika frisyrer, smink och glänsande, färgglada satinkläder. Konserterna är ljussatta med signalfärger och effekter. Musiken har ett sammelsurium av influenser från 1950-talets rock, psykedelika, heavy, nostalgisk smörsång, filmmusik m.m. Glamrocken utnyttjade folks fördomar om annorlunda sexualitet såsom outsiders, vilket än mer fascinerade dess publik. Grupper som till exempel The New York Dolls uppträdde såsom transsexuella, David Bowie som könlös eller bisexuell och Jobriath som homosexuell.

1980-talets glamrock kallas ofta pudelrock eller hairmetal. Hair metal-genren är delvis en fortsättning på glamrocken. På 2000-talet har glamrocken gjort något av en comeback,fast den då kallas för "sleazerock", med artister som The Darkness, Crashdïet och Heroes and Heroines. Några av Sveriges mest kända glamrockband var Harpo, Magnus Uggla och Shotgun Messiah. På tal om utstyrsel uppträdde senare Kiss med karakteriska sminkningar - helt vita och svarta i ansiktet och introducerade det i dag vedertagna heavybegreppet med svart läder, nitar och platåskor. Dagens sleazerock liknar glamrock väldigt mycket, men är inte fullt lika "glad". Sleazerocken brukar sägas att den startades redan på 80-talet, där den förknippas men bl.a Mötley Crüe.

Glamrocken gav även upphov till den japanska genren visual kei.