Spelar via Spotify Spelar via YouTube
Hoppa till YouTube-video

Laddar spelare ...

Skrobbla från Spotify?

Anslut ditt Spotify-konto till ditt Last.fm-konto och skrobbla allt du lyssnar på från alla Spotify-appar på alla enheter eller plattformar.

Anslut till Spotify

Avvisa

En ny version av Last.fm finns tillgänglig, uppdatera sajten så att allt fortsätter att fungera ok.

Biografi

  • Född

    12 september 1944

  • Född

    Galveston, Galveston County, Texas, USA

  • Död

    4 juli 2003 (58 års ålder)

Barry Eugene White, född Barrence Eugene Carter 12 september 1944 i Galveston i Texas, död 4 juli 2003 i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk musikproducent och sångare som skapade ett flertal soul- och discohitar. Hans inspelningar innehöll ofta hans djupa basröst och sensuella framförande, som gav en romantisk stämning. Han kallades ibland The Maestro ("Mästaren") eller The Walrus of Love ("Kärleksvalrossen"). Totalt har Whites musik sålt över 100 miljoner exem

Biografi
White föddes visserligen i Galveston, Texas, men han växte upp i de delarna av Los Angeles med högst brottslighet, där han gick med i ett gäng vid tio års ålder. När han var sjutton år gammal åkte han i fängelse i fyra månader för att ha stulit Cadillac-däck för 30 000 dollar.
Efter att ha kommit ut, lämnade White gänget och började en musikkarriär i början av 1960-talet. Han har senare berättat om hur han en dag i tonåren vaknade upp och under natten hade fått sin mäktiga basröst. Den kom till väl till pass i de sånggrupper han gick med i, innan han försökte sig på en solokarriär i mitten av decenniet. Hans enda framgångar under 1960-talet var som kompositör: hans sånger spelades in av bland annat Bobby Fuller och TV-gruppen The Banana Splits. 1969 fick han till slut sitt genombrott när han började sjunga tillsammans med de tre talangfulla kvinnliga sångerskorna i Love Unlimited.
Gruppen modellerades efter den klassiska Motown-gruppen The Supremes, och ägnade två år åt att finslipa klangbilden med White, innan de fick kontrakt med 20th Century Fox Records. White skrev, producerade och arrangerade den klassiska soulballaden "Walking in the Rain (With The One I Love)". Låten nådde topplistorna.
Under 1970-talet fick gruppen flera hits. Så småningom gifte sig White med gruppens kvinnliga försångare, Glodean James. Under arbetet med några demoinspelningar för en manlig sångare, föreslog skivbolaget att White skulle pröva att vara lead singer. White tvekade, men gick sedan med på det, och skapade på det sättet musikhistoria.
Bland hans hits finns bland annat "I'm Gonna Love You Just a Little More Baby" (1973), "Never, Never Gonna Give You Up" (1973), "Can't Get Enough of Your Love, Babe" (1974), "You're the First, the Last, My Everything" (1974), "What Am I Gonna Do With You" (1975), "Let the Music Play" (1976), "Your Sweetness is My Weakness" (1978), "Change" (1982), "Sho' You Right" (1987), och "Practice What You Preach" (1994).
White hade haft kroniskt högt blodtryck en längre tid, och det resulterade i att hans njurar slutade fungera på hösten 2002. Han drabbades av stroke i maj 2003, och tvingades därefter att träda tillbaka. Den 4 juli 2003 dog han på Cedars-Sinai Medical Center i västra Hollywood-delen av Los Angeles, vid 58 års ålder. Han sade under senare delen av sitt liv att han skulle vilja bli ihågkommen som en god människa som råkade kunna sjunga.
Whites memoarer, Barry White: Love Unlimited, skrevs tillsammans med Marc Eliot och publicerades 1999.
Barry Whites musik förekom ofta i den framgångsrika TV-serien Ally McBeal under sent 1990-tal. TV-serien använde ofta underliga sätt att visa vad rollfigurerna tänkte, och John Cage (spelad av Peter MacNicol) hörde ibland Barry White när han var sexuellt upphetsad. Användningen av Whites musik gjorde den populär igen och White uppträdde senare i serien.
White var förebilden för rollfiguren Chef i TV-serien South Park. Han erbjöds rollen, men som hängiven kristen, var White obekväm med seriens rätt vanvördiga humor. Isaac Hayes tog rollen istället.
White gjorde också ett par gästframträdanden i The Simpsons. I ett av dem användes hans basröst för att locka till sig ormar.
Den 20 september 2004 blev White invald i Dance Music Hall of Fame vid en ceremoni i New York för sina framgångar som artist.

Redigera denna wiki

Vill du inte se annonser? Abonnera nu

Externa länkar

API Calls