歌詞
Jag vet så väl var det ståndar ett slott
Som är så vackert ut sidan
Med pärlor och med rödan guld
Och marmor och stenar runt murat
Och mitt i det slott, det ståndar ett träd
Med blad så vackra och sköna
Och ut i det bo, en näktergal finns
Som ljuvligt mån röra sin tunga
Och hör du liten näktergal, en visa för mig ska du kväda
Dina fjädrar vill jag med guld beslå
Och halsen med pärlor bekläda
Men fjädrar av guld, jag passar ej på
Och pärlor det vill jag ej bära
Min styvmor har förvandlat mig
Och skilt mig ifrån min kära
Mig skapte hon till en näktergal
Och bad mig i världen ut flyga
Min broder skapte hon sen till en ulv
Var honom i skogen ut smyga
Och hör du liten näktergal
Ett bud, jag beder dig höra
Om vintern kan du få bo i min bur
I sommaren åter ut flyga
Näktergal stod och tänkte sig om
Jag aktar dig riddarens vilja
Då grep han henne i foten så
Som hon ej hava ville
Sen slet han henne hem till sin bur
Och tillstängde dörrar och luckor
Hon blev till mången fånget djur
Och ville den riddaren mörda
Först skapte hon sig till lejon och björn
Och sedan till andra små ormar
Sen skapte hon sig till en lindorm stor
Och ville den riddaren mörda
Då stack han henne med sin kniv
Så blodet på golvet det strömma'
Och tårarna av en jungfru skör
Då stod hon där sår, som en blomma
